1870 startade en ambitiös ung man vid namn Yataro Iwasaki det första Mitsubishi-företaget – ett rederi. Japan hade precis kommit ur århundraden av feodal isolering och skyndade sig för att komma ikapp västvärlden. Yataros företag växte snabbt och diversifierades till en mängd olika slags tillverkning och handel. Andra världskriget innebar slutet för Mitsubishi som en integrerad organisation. Men oberoende företag som kan spåra sina rötter till det gamla Mitsubishi är aktiva idag i nästan varje sektor av branschen.

Yataro Iwasaki var från Kochi på ön Shikoku, som var hemvist för den mäktiga Tosa-klanen. Han arbetade för klanen och utmärkte sig i förvaltningen av dess handelstransaktioner i Osaka. 1870 startade han sitt eget rederi, Tsukumo Shokai, med tre ångfartyg som hyrdes av klanen. Det var början på Mitsubishi.

Fototillstånd av Mitsubishi Archives.

Namnet på företaget ändrades till Mitsukawa Shokai 1872 och till Mitsubishi Shokai 1874. Yataro valde en företagssymbol som kombinerade de tre ekbladen i Tosa-klanens vapen och de tre staplade diamanterna i sitt familjevapen. Det vapnet är ursprunget till namnet, Mitsubishi, som betyder ”tre diamanter.”

Yataro visade offentligt sin patriotism 1874 genom att tillhandahålla fartyg som förde japanska trupper till Taiwan. Han gjorde sig därigenom förtjänt av regeringens tacksamhet, som belönade honom med 30 fartyg. Yataro ändrade företagets namn till Mitsubishi Mail Steamship 1875, när det övertog de anställda och anläggningar från en posttjänst som upplösts av regeringen.

Mitsubishi Mail Steamship inledde service till Kina och Ryssland och fick ett virtuellt monopol på internationella rutter. Men de politiska vindarna vände mot Mitsubishi under tidigt 1880-tal, och regeringen sponsrade grundandet av en konkurrent. Den efterföljande konkurrensen gjorde att båda företagen nästan gick i konkurs.

Statliga insatser skapade en temporär vapenvila. Men den mördande konkurrensen fortsatte när Yataro dog 1885 och efterträddes av sin bror Yanosuke. Fejden slutade med att regeringen medlade fram en fusion 1885, som skapade Nippon Yusen – dagens NYK Line.

När konkurrensen trappades upp på havet, utvidgades Mitsubishi på land. Företaget köpte Yoshioka koppargruva i Akita och Takashima kolgruva i Nagasaki. Det arrenderade Nagasakis skeppsbyggnadsverksamhet från regeringen 1884 och tillverkade sedan Japans första inhemskt tillverkade stålångfartyg där.

Mitsubishi fortsatte att växa och utvidgas under Yanosuke Iwasakis enväldiga ledarskap. Han köpte upp fler gruvor för att tillhandahålla resurser för Mitsubishi och Japans växande industrier. Och han tog bort ”Steamship” från företagsnamnet. Han betalade också motsvarande omkring 1 miljon US-dollar för 80 tunnland våtmark intill Kejsarpalatset 1890. Yanosuke blev förlöjligad på den tiden, men hans investering är idag värd många miljarder dollar.

Yataros son, Hisaya, övertog ordförandeskapet 1893. Han examinerades från University of Pennsylvania och omstrukturerade Mitsubishi för att understödja den alltmer mångsidiga verksamheten. Han grundade avdelningar för bankväsen, fastigheter, marknadsföring och administration, samt den ursprungliga gruvdrifts- och skeppsbyggnadsverksamheten.

Några av Hisayas privata investeringar är idag en del av Mitsubishis företag. Han köpte Kobes pappersfabrik som idag är Mitsubishis pappersfabrik. Och han stöttade grundandet av Kirins bryggeri. Hans kusin Toshiya grundade Asahi Glass, Japans första framgångsrika tillverkare av planglas.

Mitsubishis ledning moderniserades ytterligare när Yanosukes son Koyata efterträdde Hisaya som ordförande 1916. Koyata, som tagit examen från Cambridge University, införlivade avdelningarna som delvis självständiga företag. Han styrde Mitsubishi till att bli ledande inom sådana sektorer som maskiner, elektrisk utrustning och kemisk industri. Företagen som senare blev Mitsubishi Heavy Industries utvecklade bilar, flygplan, stridsvagnar och bussar. Och Mitsubishi Electric blev ledande inom elektriska maskiner och hushållsapparater.

Familjen Iwasaki lämnade ifrån sig en del av sin kontroll över Mitsubishi genom ett offentligt erbjudande på aktier i det centrala holdingföretaget. I slutet av andra världskriget innehade utomstående investerare mer än hälften av kapitalet.

Koyata Iwasaki uppmuntrade sina chefer och anställda att bortse från den främlingsfientlighet som svepte in över Japan under krigsåren. ”Vi räknar många britter och amerikaner bland våra affärspartner”, påminde han ledningspersonalen på Mitsubishi kort efter att fientligheterna bröt ut. ”De är våra vänner som har tagit sig an projekt tillsammans med oss och som har delat våra intressen. Om det blir fred igen, bör de återigen bli våra goda och trofasta vänner.”

Efter kriget krävde de allierade ockupationsstyrkorna att Japans stora industrigrupper upplöstes. Mitsubishis huvudkontor upplöstes den 30 september 1946, och många av Mitsubishi-företagen delades i mindre företag. Den kommersiella avdelningen splittrades i 139 företag. Mitsubishi Heavy Industries blev tre regionala företag. De flesta av Mitsubishi-företagen övergav namnet och symbolen under påtryckningar av ockupationsstyrkorna.

Vid utbrottet av Koreakriget ändrades ockupationspolitiken och fick en tonvikt på industriell och ekonomisk återuppbyggnad. Några av Mitsubishi-företagen rekonstruerade sig själva och de flesta började använda namnet och symbolen igen. Men de behöll sin självständighet. Företagen uppnådde betydligt mer enskilt och oberoende än de någonsin hade kunnat åstadkomma som en enskild organisation. Samtidigt drar de fördel av det samförstånd som uppstår från en gemensam historia och företagskultur.

Text och foto med tillstånd av Mitsubishi Public Affairs Committee.